måndag 27 april 2009

Helgens planer gick upp i rök!

Jag hade tänkt pyssla ute i helgen men det blev inte så, fick inte riktigt ro till det.

Det finns alltid något att göra här.
Skulle ha fortsatt med det här.
Att gräva upp malört och randgräs.
På lördag skulle vi åka iväg och titta på lite växter, sonen stannade hemma för att hjälpa till med det nya potatislandet.

Det blev inte som jag hade tänkt. Jag brukar tycka att det är roligt att titta på växter och hittar nästan alltid något nytt men den här gången fanns inte den vanliga glädjen inför alla växterna. Den där speciella känslan infann sig inte.
Vit akleja, nästan svart iris, en silkesnäva, en Phillpe Vapelle, en vallmo, två riddarsporrar och en vit stockros. Bara några vanliga växter.
Jo visst kom det några växter med hem. Men det var inte lika roligt den här gången att titta på alla växterna på Blomsterlandet och Plantagen.
Väl hemma igen fick vi höra att den traktorn som skulle dra jordfräsen hade tappat en kula som ska sitta på draget så vår lilla traktor fick användas. Då upptäcktes det att dieseln nästa var slut. När min pappa skulle åka och köpa så började hans bil att krångla, men han kom iväg till slut. Potatislandet blev uppkört även om det tog längre tid för vår lilla traktor var lite för liten för jordfräsen.
Sedan skulle det spridas gödsel över det hela.

Samtidigt som gubbarna grejade med potatislandet stod en av våra sommargäster och jag och pratade samtidigt som vi tittade ut över sjön. Helt plötsligt fick vi se att det rök. Vi skämtade om att det var någon som eldade. Det rök inte mer än så.
Jag gick in för att pyssla lite men var snart ute och tittade igen och då var rökpelaren inte liten längre. Då började jag undra vad det var. Sökte på nätet men där blev man inte klokare förrän sent på eftermiddagen, skogsbrand i Vättlefjäll stod. Men det ska egentligen vara Alefjäll. Mitt ute i storskogen hade branden börjat. Just i det här området brann det för 24 år sedan. Jag visste att den gången kom rök hit till vår gård. Då hade vi tur för vinden mojnade och vände annars hade det inte funnits någon gård kvar. Fast på den tiden evakuerades ingen, troligtvis har man blivit lite försiktigare idag.
Gödselspridningen gick inte bra. På den stora traktorn finns en skopa som skulle användas för att lasta gödseln. Det gick bra två gånger sedan tog hydrauloljan slut. Så där slutade gödselkörningen.
Under tiden blev röken mer och mer intensiv, den skymde nästan solen. Rökpelaren speglades i sjöns vatten så det såg ut som om det skulle bli oväder.
Röken är så mörk för det var granskog som brann.
Sedan skulle min pappa åka hem men han kom inte hem den vanliga vägen, för den var avspärrad. För att brandbilarna skulle kunna köra ostört till sjön och fylla vatten, för det finns alltid några nyfikna som dyker upp så även här. Då började vi förstå att den här branden skulle bli lika stor den 1985. När sonen och jag senare på kvällen gick till avspärrningen och pratade med polisen fick vi höra om evakueringen och det kändes mycket olustigt.
Riverdance tittar på gubbarna när dom kör med gödselspridaren.

Hästarna reagerade säkert på hur vi uppförde oss också. Shettisen Skipper, som har förändratsig och blivit lugnare, blev ännu lugnare medan däremot Riverdance reagerade med att bli riktigt sur och försökte att bita oss mer än vanligt. Fast sedan kunde jag krama om henne och stå så en stund. Det kändes skönt, längtade faktiskt efter Pepsi då. Hästarna kände säkert vår oro. Det där med evakuering lät inte bra och det var bara ett par kilometer ifrån oss.
När jag pysslade om växterna för kvällen tittade jag hela tiden mot det hållet där det brann. Oron släppte inte.
Solnedgång i rök.

När vi stod ute vi 22-tiden kunde vi se ljuset efter bränderna. Det lugnade inte.



Första brandhärden som vi kunde se på kvällen.
Senare såg det ut så här. Jag hade svårt att koppla bort det här och gå lägga mig.
Linda ringde och frågade hur det var och det kändes helt konstigt att beskriva vad man såg, när man knappt trodde att det var sant, det var inte lätt. Jag lät säkert alldeles snurrig.
Den natten blev sen. Ja det var verkligen en Tyko Brahe-dag.


Söndagsmorgon.
Igår morse när jag gick till hästarna såg jag röken men den var inte alls som på lördagen. Den var mycket ljusgrå, sedan blev himlen också ljusgrå och då kunde vi inte se att det rök längre. Här kände vi ingen röklukt överhuvudtaget, det var lite på lördagen men inget annars. Samhället Nödinge var det som fick det mesta. Men även Linda kände lukten på morgonen och hon bor ändå en bit härifrån.
Sedan började vattenbombningen. Då förstod vi att det var inte över utan höll på att bli värre.
Bilden fanns införd i GT under gårdagen. Men bilden är min så jag kan använda den här.
Jag försökte att få något gjort i trädgården men det gick inte. Vid sjuttontiden fick vi i alla fall reda på att evakueringen var hävd och så även vägspärrarna. Men jag kommer inte att vara lugn förrän hela branden verkligen är släckt. Vädret hade varit mycket konstigt under hela dagen, på kvällen kändes det som om stormen var över. Det blev alldeles lugnt.



Solnedgång utan rök.


Idag på morgonen fanns fortfarande pumparna kvar vid sjön och det stod brandbilar efter vägen mot Nödinge.
Hela helgen känns otroligt overklig. Jag önskar verkligen inte att någon ska behöva uppleva det vi gjorde här. Oron går inte att beskriva när jag lade mig på natten till söndag.
Vi som sade på fredag oh vad skönt att det äntligen är helg och såg framemot en härlig helg med sol och värme. Så det kan bli.
Under helgen har bladen slagit ut på kastanjerna, björkarna och häggen. Lönnen hade börjat lite innan.

Det finns vitsippor överallt till och med i växthuset. Det händer mycket i naturen nu. Men branden har lagt ett lager av sorg över det hela, så många växter som har brunnit. När det brann i granskogen var röken mycket mörk. Tanken på alla vackra granar som brann var sorglig. Men ibland kan brand väcka upp vissa växter som t ex svedjenävan som måste ha det för att fröna ska gro. När jag sår den så häller jag kokande vatten över fröna. Naturen är verkligen speciell.
Vid fel vind hade jag troligtvis inte suttit här i dag. Vår gård är inte stor, 84 hektar varav det mesta är skog. Visst är allt försäkrat men vad hjälper det när allt blir bortbränt. Den skönhet som naturen är skulle inte finnas längre, jag är mycket tacksam för att vi klarade oss men tänker på dom som har drabbats. Deras skog finns inte mer. Det är en förskräcklig syn att se bränd skog. Jag mår dåligt av det, har gått genom ett bränt område en gång och det var hemskt, vill inte göra om det. Det var under en skolutflykt och jag var inte så gammal men minnet det finns kvar ändå.

Hör ibland brandbilarna på genomfartsvägen när de kör för att tanka vatten, så visst brinner det än fast branden ska vara under kontroll.

Jag tackar er alla som har hållit tummarna för oss. Det verkar som det hjälpte och kanske håll en högre makt en hand över oss. TACK!

Den här bilden finns redan på GT:s nätupplaga så jag kan visa den här, egentligen vill jag inte visa familjemedlemmar så här men nu är det redan gjort.

Sonen tillsammans med Riverdance och Skipper

Trevlig vecka!
Med hopp om att kommande helg ska bli som vi hade tänkt oss att den gångna helgen skulle ha varit.
En lite rad gör mig glad!
Tack för att du tittade in
och välkommen åter.


7 kommentarer:

  1. Oj vilket elände.
    Jag kunde inte sluta att läsa. jättetråkigt med bränder det blir ju så mycket förstört.

    Hoppas att det ordnar sig med det du hade tänkt få klart till helgen.
    Vilka fina hästar ni har.

    Ha det gott

    Gunilla

    SvaraRadera
  2. Fruktansvärt när det händer sånt här! Hoppas allt är släckt ordentligt nu då.... bäst vore ju om det kom ett dygnslångt regn o blötte igenom marken ordentligt.
    Hoppas det inte fanns folk i skogen när det startade... är ju strövområde för många kan jag tro, så nära storstan som det ligger.
    Bodde i Hjällbo några år på 70-talet, populärt redan då o vandra o grilla uppe vid den lilla sjön som jag inte kommer ihåg vad den hette....
    Hoppas du kan hämta andan efter denna hemska upplevelse o kunna njuta av våren igen.
    Ha dé himla gôtt
    Nina

    SvaraRadera
  3. Ja, det var tur att det lugnade ner sig och jag förstår att helgen inte blev som du tänkt dig. Allt kommer ju liksom i skugga när det händer något sånt här. Visst är det hemskt när det brinner ned en massa skog, men det är väl på sätt och vis naturens gång också. När vi har bilat nere i Europa har man sett spår efter skogsbränder. Det händer ju titt som tätt vid Rivieran till exempel.
    Hoppas kommande helg blir bättre för er. Kram Anette

    SvaraRadera
  4. Vad kul att se att du hittat till min blogg *ler*

    Det där med skogsbrand är allt läskigt, vi bor mitt ute i skogen och vår mardröm hade verkligen varit skogsbrand.

    Hoppas verkligen att de gjort ordentligt arbete med eftersläckning, eller åtminstone att gårdagskvällens regn gjorde det jobbet.

    SvaraRadera
  5. Å jag vet inte vad jag ska skriva-ruggigt värre-så jag skickar en tanke...istället
    Kramen Maria

    SvaraRadera
  6. Oj så skönt att det nu är över! Det måste ha varit otroligt oroligt! Förstår att det var svårt att få något gjort, men nu gäller det att koppla av nästa helg i stället!

    SvaraRadera
  7. Ojojoj, har med andan i halsen suttit och läst om branden. Stackars de drabbade men en sån tur ni hade...naturens krafter är otroliga!
    Ha det nu så jättebra,
    kram lydia

    SvaraRadera

Lämna gärna ett litet ord efter din titt.
Tack för den här gången och välkommen åter.