torsdag 19 november 2009

Mer katt...lite häst och lite gris

Det blir lite mer katt idag. Kan bara inte låta bli att skriva om dom. Vi har sex stycken så det finns ganska gott om dom här.
I slutet av förra veckan började Snöret att löpa. Det var inga höga kattskrik som det brukar vara så det hela har gått ganska bra tycker jag men det håller dom andra katterna inte med om. När man är en kastrerad kattpojke förstår man inte vad en löpande liten tjej vill. Snöret har uppvaktat dom alla, utom Gandalf som hon är lite rädd för. Pojkarna har sprungit så fort uppvaktningen har börjat. Men igår gav Fred upp. Han är den som har varit mest utsatt. Till slut låg han kvar i fåtöljen när lilla Snöret kom.
Tändstickasken är till för att förstå hur stor Fred är för er som inte har träffat honom.
I morse lämnade jag Snöret hos veterinären för kastrering/sterilisering. Får ju tänka på dom andra katterna. Ska hämta henne i eftermiddag. Jag hoppas att hon inte tror att jag har övergett henne.

Snöret har varit ute på en förbjuden färd igen. Så här hittade vi henne igår. Hon hade klämt sig förbi kompostgallret som står för dörröppningen i sonens rum och satt helt lugnt och tittade på hamstertjejerna.
Vädret här är grått och trist och regnit. Inte ens hästarna ville vara ute igår. När jag hade släppt ut dom stod dom kvar på gårdsplanen upptryckta efter ladugårdsväggen för att slippa regnet. När jag hade mockat färdigt och var på väg ut kom Smulan/Riverdance och gnäggade och ville in. Vem kan motstå det. Jag fick släppa in dom igen. Fast jag vet att hästarna kan vara ute. En shetlandsponny och en welsh moutain ska klara av att vara ute i ruskväder. Dom har vinterpäls båda två. Det är klart att man tycka att Smulan ser ut som häst som man behöver vara rädd om men så är det inte. Welsh mountain ponnier går ute dygnet runt och året runt i Wales.
Igår läste jag i vår lokaltidning om att en häst hade blivit påkörd av en buss. Trots reflextäcke, reflexer runt benen på hästen och ryttaren hade reflexjacka så såg inte busschauffören dom på vägen påstod han. Bussen stannade inte utan fortsatte att köra. Ryttaren som ramlade av blev chockad men klarade sig utan skador men hästen fick hasleden krossad. Man vet inte om den kommer att klara sig., den står nu på en veterinärklinik. Det här hände på en mindre väg i kommunen där vissa bilister och även bussar kör för fort. Jag körde sonen till skolan idag och på vägen mötte vi en dam som var ute och rastade sina hundar, hon hade en gul reflexjacka på sig. Den kunde man bara inte missa. Så hur man kan undgå att se en häst med reflexer och en ryttare med reflexer det vet jag inte. Tänk om det hade varit en cyklist. Jag vet att det rör sig mycket barn efter samma väg och dom brukar cykla. Ser man inte en häst ser man nog inte en cykel heller. Västtrafik behöver se till hur deras chaufför kör. Så till alla er ta det lugnt i trafiken och glöm inte reflexerna.

Nu till något roligare. Lite katt igen. Det här är lilla Cleo, eller Smokie som sonen har börjat att kalla henne. Hon finns hos mina föräldrar. Min mamma har börjat att tröttna på hennes framfart och kallar henne råttan, kanske dammråtta med tanke på hennes färg. Här är lilla Cleo tillsammans med sin mamma Skrållan. Att försöka fotografera "råttan" är inte lätt. Hon är inte stilla en sekund. Det måste hända något hela tiden.

En liten sur katt som blev fasthållen.

Nu till lite gris. På den här ängen ca 500 meter in i skogen lägger vi ut åtel till vildsvinen. Tunnan står mitt ute på ängen. Ibland kommer dom och ibland inte.

Grisarna har börjat att böka på borte delen av ängen. Till våren får vi rätta till det uppbökade så att vi kan slå.
Grisarna har börjat gräva pool. Kanske behöver dom bada eller också är det någon gammal galt som behöver föryngra sig lite med gyttjebad.
Pölen närmast kameran grävdes natten till tisdag. Den andra var grävd tidigare. Att det är vatten i pölarna beror på att det står vatten ute på ängen. Det är så blött att vattnet inte rinner undan.


Hoppas att ni får en trevlig dag trots grådis och regn!

Tack för att du tittade in och välkommen åter!





10 kommentarer:

  1. Bara älskar dina katthistorier! Så stor Fred är!! Snöret kommer nog att återhämta sig snabbt, det gjorde ju min Maya trots att hon fick utstå en hel del mer än bara "vanlig" kastrering...
    Ha det bra du med i det gråmulna vädret som även är här idag... Förresten så höll solen inte i sig länge igår utan på kvällen vrökte regnet ner..
    /Cyrene

    SvaraRadera
  2. Det var den sötaste dammråtta jag någonsin sett. Härliga grå nyanser i pälsen, ungefär som jag he he. /Ruben

    SvaraRadera
  3. Tänk så otroligt glad man blir av att se bilder på katter, ja djur i alla former faktiskt. Att du sen berättar så roligt och målande gör ju inte saken sämre. Mycket tragiskt med den stackars flickan o hästen hoppas att hästen klarar sig. Ha det så gott i grårusket/Monne

    SvaraRadera
  4. Med sex katter i huset är det nog aldrig stilla :) Reflexer borde vara ett krav, tycker jag, var inte länge sen jag nästan träffade något med bilen, till trots för sänkt fart, jag bromsade in för att säga något surt och slängde nästan reflexvästen efter mannen! Här är det krav om att vi ska ha reflexvästar i bilen, men inte för de mjuka trafikanterna. Men din är ju värre, att vi bilister inte ser folk utan reflexer är en ting, värre när man inte får öga på reflexen, då är man antingen blind eller sitter och sover, man ser ju reflexer på 'mils'avstånd när man kör. Får bara vara glad att det inte gick värre och att hästen kommer sig. Det finns väl ingen observant bilist som inte ser reflexer??

    SvaraRadera
  5. Ahh, underbara bilder. En löpande katthona är inte det lättaste att tas med. När Bettan började löpa, när hennes kull kattungar var avvänjda så började hon uppvakta mina sandaler. Hon blev så tossig att jag fick flytta dem till jobbet.

    Fred är sannerligen en stor kille, får en känsla av att han och Ares är i samma storleksklass.

    Önskar lilla Snöret ett snabbt återhämtande efter ingreppet!

    SvaraRadera
  6. Visst är det härligt med katter, här har vi 2 st och de är bara såååå älskade. Hoppas det gick bra med kastreringen,
    ha det bäst, Lydia

    SvaraRadera
  7. Härlig djur berättelse! Tror nog ni har den största katten jag sett :) Vi ska idag få en ny familjemedlem en vove som äldsta dottern har köpt, en blandras mellan setter (pappan) och santbernhards/labrador (mamman)...undrar hur våra gamla kära katter tar emot voven....fasar.
    Ha en skön helg!

    SvaraRadera
  8. Vilka fina katter och hästar, och vilken trevlig blogg du har. Hittade till din sida från LindaLunda. Jag bor vid Vimmersjön/Granåsvägen och har hyrt en jättesnäll fjording (för 15 år sedan)som hette Moltas och som bodde i Nol vid busshållplatsen. Kan det vara samma? Vet att han blev väldigt gammal. :)
    Jag har precis skaffat två kattungar så det är så roligt att se lilla Snöret som är precis som vår lilla Elsa 6 månader. Elsa kastrerades förra torsdagen och två dagar efter operationen hittar vi henne i en papplåda uppe på torkskåpet (2 meter upp). Vilka hyss de hittar på. Ha det så gott!
    Hälsningar Anna-Karin

    SvaraRadera
  9. På min bloggsida erbjuder jag dig en Blog-Award för din fina bloggsida och för alla dina berättelser om dina underbara katter!

    SvaraRadera
  10. Hej!
    Tack för alla fina kommentarer.
    Jättestort tack Ia-Maria.

    Visst Anna-Karin var jag som hade Moltas. Han blev 34 år. Han dog här i hagen 2007. Vad kul att höra från dig. Läser du det här så snälla skriv ett mail.

    Önskar alla en trevlig dag!

    SvaraRadera

Lämna gärna ett litet ord efter din titt.
Tack för den här gången och välkommen åter.