fredag 18 januari 2013

Skrik i natten.....

Än känns våren långt borta.
Såg till den vildsvinsåtel som finns närmast gården ikväll och jag trodde jag skulle frysa ihjäl. En svag kall vind drog runt mig där, hutter. Visst var det mörkt men en av ytterlamporna på ladugården når nästan ända fram så man kan se om det är gris framme eller inte. Jag hade tur för det var ingen där, inte än iallafall.
I skogen har grisarna haft roligt och bökat rejält på vissa ställen, men hellre där än här vid gården.
Vår, krokus och humla. 
Vårtider känns långt borta så därför blir det en liten vårhistoria från förra året.
Det här hände en natt i början av sköna maj.
Jag hade somnat efter en dag som varit fylld med "trädgård". Svävade runt i drömmarnas land bland alla sköna blommor när jag hastigt slets därifrån med ett ryck och vaknade.
Yrvaken med en mer eller mindre sovande hjärna, får jag till slut ordning på ögonen och tittar på klockan, kvart över ett. Inte mer, bara att somna om.
Men det är då i det ögonblicket när jag håller på att försvinna i drömmarnas land som skriket kommer. Ett ångestfyllt skrik som kan väcka döda.
Med ens är jag klarvaken. Vad i hela fridens dar var det?
Då kommer nästa skrik, lika hemskt som det förra.
Jag sätter mig upp i sängen, vågar knappat andas. Sambon i sängen intill snarkar vidare som om inget hade hänt.
Lilla Pelle som har sin egen bädd i sovrummet flyger upp vid det här skriket.
Det känns konstigt, vem skriker så här mitt i natten?
En människa?
Tänkarna snurrar och snurrar, då ...kommer nästa skrik.
Ännu mer ångestfyllt. Nu kryper det efter ryggraden. Vill helst krypa ned i sängen med täcket över huvudet. Men nä det går inte, tvingar mig upp ur sängen. Måste få reda på vad det är. Om någon är i nöd.
Då plingar det till i hjärnan, det är en hare som skriker.
Håller räven på att ta en hare på ängen?
Raskt fram till fönstret och putter upp det på vid gavel och börjar hojta,vad kommer jag inte ihåg, och klappar i händerna.  Pelle hjälper till och skäller för fullt.
Så med ens blir det tyst. Lyckades vi skrämma räven eller vad det nu var som störde haren?
Sambon sover lungt vidare, bäst så eftersom han ska upp tidigt och jobba.
Ruskar tillbaka nerverna och kryper ned i sängen. Försöka sova igen, kan nog ta lite tid att koppla av.
Då knackar det på ytterdörren. Mitt i natten.
En vilsen älg eller en knasig granne? Nä inget sådant. Suckande lämnar jag den sköna sängvärmen och kliver upp till kylan utanför täcket.
Tänder ljuset i hallen för att inte snubbla på något och huttrar vidare till dörren. Det knackar igen, mer otåligt, mer skynda på.
Låser upp och öppnar dörren. In flyger en grå blixt som sladdande rundar hörnet i hallen och försvinner mot sovrummet och kudden i mattes säng.
Det var bara lilla Cleo som var halvt ihjälskrämd av skriken.
Tittar för säkerhetsskull så att det inte finns någon mer skrämd misse som ska in. Men det är det inte. Låser, släcker ljuset i hallen och kryper ned i sängen intill Cleo. Somnar med näsan i den mjuka kattpälsen.
Jodå Cleo och några av de andra katterna kan knacka, vi har en "kattknackare".
En trådrulle i ett snöre som hänger på handtaget.
Lilla Cleo.

Det var en berättelse ur verkligheten, Livet på landet. ;-)

TREVLIG KVÄLL!!!!!
Tack för titten och välkommen åter.



6 kommentarer:

  1. Jisses! Och så säger de att livet på landet inte är spännande!
    Jag visste inte att harar kan skrika, men det är klart att de kan. Kan möss som katterna leker med pipa hejdlöst så är det klart att en hare kan skrika också.
    Så smart med en dörrknackare för missarna. Vi funderar på att sätta upp en ringklocka åt våra, de hojtar på oss och "puttar" på dörren när de vill in så de fattar ju att de måste göra sig hörda de också.

    SvaraRadera
  2. Underbar berättelse som visar att det absolut inte är tråkigt på landet, det händer faktiskt massor av spännande saker - bara man ger sig tid till att uppfatta dom! Tur att du förklarade det där med "dörrknackaren" annars had eman ju undrat..... *fniss*
    TREVLIG HELG
    Susie

    SvaraRadera
  3. Vem har sagt att det är tråkigt på landet?! :) Med så mycket vilda djur omkring er, är det väl sällan lungt.
    Men vad smart med en kattknackare, och de har lärt sig att slå på den så den knackar på dörren? Smarta katter :)
    Sofias katt är en hejare på att öppna köksluckorna så vi har fått sätta på barnspärr på de viktigaste - de är inte dumma djur :)

    Ha det, kram :)

    SvaraRadera
  4. Vilken härlig natt du fick! Så småningom, alltså.
    Hej hopp!

    SvaraRadera
  5. Hujeda mig;( men det är ju så på landet:) Vi satte oss käpprätt upp en natt jag och gubben av ett fasansfullt skall/skri tills vi insåg att det var en räv som satt nedanför fönstret och lät:) Tur att lilla Cleo kunde få sova hos matte sedan:)Ha det gott/Monne

    SvaraRadera
  6. Kattknackare, vilken smart lösning!En tidigare katt lärde sig öppna dörren utifrån, men det blev bra kallt ibland...Den vi har nu har inte ens fattat att man kan jama :)

    SvaraRadera

Lämna gärna ett litet ord efter din titt.
Tack för den här gången och välkommen åter.