måndag 14 januari 2013

Tiden går fort....

Jösses vad tiden har gått fort, det är nästan två veckor sedan jag skrev. Börjar fundera på vad som har hänt sedan dess. Egentligen inget speciellt mer än att dagarna har försvunnit i en rasande fart.
 
Jag hade fler flox som blev "fel". Men till slut skrattade jag åt det. Det verkar som om "någon" har bestämt att jag skall ha flox som "lyser" i rabatterna. Nä jag ska inte klaga det blir nog bra med det också. Bara jag som får flytta om lite. Men det går säkert det också. Så i fortsättningen skall jag tänka på att ha fler färger i rabatterna.
 
Den röda floxen var inte alls fel egentligen, så jag är nöjd.
 
Den här floxen finns vid det gamla gårdshuset, planterades någon gång på 1950- eller 1960-talet. En del av floxen ser ut så här medans en del av den har helt vita blommor. Jag tror att det är två sorter som blivit planterade tillsammans. Får dela på den igen och plantera mellan de "lysande" plantorna.


Jo jag vet jag har inte varit så aktiv på min blogg men så fort jag försökte skriva blev det bara blankt. Till slut ville jag inte ens se den. Men nytt år kanske kan få skrivkrampen att släppa.
 
 Vi har sju katter. Jag har skrivit om dom förut.
I höstas kunde vår hittekatt Snöret blivit två snörstumpar eller lilla Cleo blivit två.
Cleo
Snöret
 
Jag hade varit och handlat. När jag lastade ur bilen lät jag backluckan stå öppen medans jag bar in påsarna.
Katterna sprang runt i trädgården och lekte. När jag kom tillbaka efter första rundan in satt Cleo på hyllan bak i bilen. Hon gör det ibland när bilen är öppen så jag lät henne vara kvar. Gick ett par rundor till, hade storhandlat, innan jag hämtade nycklarna för att låsa. Jo vi låser bilen här, livet på landet är inte alltid så rofyllt. Då hör jag att bakluckan slår igen. Lite konstigt, jag var ensam hemma så vem skulle kunna stänga den? Lite undrande gick jag ut till bilen och visst är luckan stängd. Men av vem? Jag ser ingen, men på hyllan bak sitter Snöret med ögon som tefat och i baksätet sitter en skrämd Cleo. Luckan kan inte slå igen av sig själv, jag har en volvo v 40.
När jag öppnar dörren "flyger" två katter ur bilen. Men vem stängde in dom?
Det enda jag kan tänka mig är att en av de andra katterna har hoppat upp på motorhuven och sedan vandrat över taket för att sedan kliva upp på bakluckan. Tydligen har den tyngden räckt för att den skulle slå igen. Katterna brukar sitta på taket på min bil så det kan vara vem som helst av de större pojkarna.
Nu hade vi tur att det slutade bra men vad kunde ha hänt.... vill inte tänka på det.
Men i fortsättningen kommer jag att vara mycket försiktigare med att lämna bakluckan öppen.
 
 
Trevlig kväll!!!!
Tack för titten och välkommen åter.
 
 
 
 
 
 
 


7 kommentarer:

  1. Hua, hemska tanke. Tur de klarade den dörrattacken helskinnade. Och så härligt med många katter. Vi har numera bara två efter att vår älskade Morris Major hopade ned från kökssoffan och bröt ryggen. Hur i all fridens dar det kunde bli så förstår jag inte. Kanske gammal skada.
    Hej från Törnrosa

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hur kunde det gå så illa för Morris? Oh vad hemskt.
      Tack för rosen, jättesnällt.

      Radera
  2. Nu har jag fått ordning på Chrome och därmed nya inlägg också, hoppas jag. Så snart ska du få en välkomstros som ny följare hos mig. Har bara inte kunnat få fram någon bild åt dig innan.
    Hej hopp!

    SvaraRadera
  3. Usch, vad otäckt!
    Jag har ett sånt där mardrömsscenario som jag ibland brukar se framför mig; Att man kör över sin hund!! Vet inte hur jag skulle bli som människa efter en sådan upplevelse faktiskt. Men vi har aldrig Santos - har aldrig haft någon annan heller - lös på yttertomten när någon ska backa ut bilen ur garaget. Oftast sitter han ju i bilen redan..... *fniss*

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja det kändes i magen. Vår lilla hund måste vi alltid ha koll på runt bilen. Han är inte rädd för bilar och springer gärna framför. En mardröm om man råkar köra på honom.

      Radera
  4. Vad roligt att ha en så gammal flox! Det är säkert sorter som inte går att få tag i längre.
    Och uj, uj. De dumma, nyfikna små söta katterna. Tur att det gick bra!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag är mest förvånad över att floxen har överlevt alla år som skötseln var dålig när gården endast var bebodd på sommaren. Jag tror inte att det är någon speciell sort men den är bra när man behöver vita blommor.
      Dessa små mjuka katter som är överallt, det var tur att inget hände.

      Radera

Lämna gärna ett litet ord efter din titt.
Tack för den här gången och välkommen åter.